Reseminne 3

Vi hade inte varit i Thailand och det kändes som en brist i allmänbildningen. I december 2003 kom vi iväg på vår efterlängtade resa.

Vi bodde i både Phuket och på Koh Samui. På Koh Samui var vi inkvarterade på ett förstklassigt hotell. På hotellet gick en man i blåställ runt och städade och såg till verksamheten. Jag tyckte att jag sett honom tidigare och det visade sig att han och hans bror,  arbetat åt Skanska med personalfrågor, d.v.s.  att tillhandahålla arbetskraft för Skanskas arbeten i Mellan Östern och Asien. Vi hade då haft kontakt i åtminstone ett projekt. Han och hans bror var nu hotellägare. Och tro nu inte att jag missunnar dem detta.

Thai1

Trots underbara medresenärer, det fina vädret, bra hotell, god mat, trevligt bemötande vid utflykter m.m. var det något som skavde.

Utanför hotellet flöt en grå-grön å. Den avvattnade en insjö, till vilken stadens dagvatten och avlopp leddes, delvis renat, men vid kraftiga regn spolades också reningsverket rent. Det är inte bra att vara ingenjör med erfarenheter av avloppssystem när man är utomlands.

Stranden närmast hotellet ville jag därför inte bada på och stränderna i övrigt var allmänt skitiga, kanske beroende på dålig städning vid lågsäsong.

Efter att året innan varit och snorklat på Stora Barriärrevet, blev jag förskräckt över hur man överutnyttjade sina korallrev med ett stort antal turbåtar samtidigt, som skräpade ner och slängde sina ankare kors och tvärs. De fina platserna blir snart nedslitna.

Det värsta var nog ändå det sociala utnyttjandet av lokala flickor och pojkar och den öppna prostitutionen. Det irriterade mig att se  hur unga europeiska killar behandlade sina lokala ”sambos” med förakt och hur äldre europeiska män omgav sig med småpojkar, som småtjänare.

Så nu har vi också varit i Thailand.

Det stora glädjeämnet med resan var att vi dagen innan hemresan fick beskedet om att vårt första barnbarn fötts. Det var därför inte med saknad vi lämnade Thailand. Det blev en lååång resa hem innan vi kunde kunde få hålla detta ”under” i famnen. En känsla som inte behöver beskrivas för den som varit lycklig nog att få uppleva den.

Thai1_0001

Ja, vi är lyckliga nog att med jämna mellanrum få uppleva detta lilla ”under”, nu tio år, plus tre ”under” till.

Den 26 december 2004, ett år efter vår resa till Thailand, inträffade Tsunamin. Den största naturkatastrofen/tragedin i modern tid, för länderna  runt Indiska Oceanen och för turister från när och fjärran. Tsunami var ett ord jag inte kunde när jag var i Thailand ett år tidigare.

tsunami365

Totalt skördade Tsunamin över 240 000 människoliv. För att inte tala om all sorg och allt lidande som den orsakade de överlevande. Och ingen människa kan anklagas för att ha orsakat katastrofen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s