JÄVLA DEMENS, JÄVLA CORONA, JÄVLA SKTITDAG

Men ett stort tack till personalen på Ekdalagården.

Där har min fru Ingrid bott i över fem år nu. Successivt har talet försvunnit. Men det har aldrig varit någon tvekan om att Ingrid uppskattade när jag kom dit och hon tyckte om att sitta i soffan och luta huvudet mot min axel.

Sedan i början av mars har jag inte fått träffa henne. En tröst har varit att när jag ringt till avdelningen, så är det ”de gamla vanliga rösterna” jag hört. Det har gett en trygghet.

Så kom då ”plexiglaset ”på plats och jag beställde tid för ett besök.

Efter att jag skriftligt intygat att jag är frisk och att jag spritat händerna fick jag sätta mig framför skärmen. Andrea och Helen ledde in Ingrid på andra sidan plexiglaset. Och det jag fasat för i flera dagar hände. Ingrid tittade inte ens på mig, trots att jag försökte fånga hennes uppmärksamhet på alla sätt. Inte ens när jag talade om att det i morgon är 55 år sedan vi gifte oss.

Då tog jag fram loggboken från våra seglingar. Hon har tidigare gillat att lyssna på när jag läste ur den. Efter ett tag somnade hon sittande. Andrea (som suttit innanför dörren när jag läste) kom ut, klappade Ingrid och bjöd på ett glas saft. Då log Ingrid mot Andrea. Det kändes underbart att se.

Andrea sa att ”Ingrid känner säkert igen din lugna röst”. Kan det vara så? När hon inte ser mig? Efter ytterligare misslyckade försök att få ögonkontakt avslutade vi besöket.

Om det varit många jobbiga dagar, så har de förbleknat mot denna.

Jag skriver inte detta för att ömka mig själv. Jag är frisk. Jag har en underbar familj, som jag skall träffa på midsommarafton. Jag har många vänner och bekanta. Och jag har en vän som jag kan krama om och få tröst av.

Jag skriver för att jag tycker det är så fruktansvärt orättvist att Ingrid inte kan få uppleva glädjen att se barnbarnen, utan är en fånge i sig själv. Och nu också fånge på avdelningen.

Men också för att tacka Andrea, Helen och alla deras arbetskamrater, som sköter om Ingrid från morgon till kväll. Och som kan få henne att le.

TACK

Nu vet jag varför

Vid gårdagens vandring till Åkersjön flyttades jag helt plötsligt så där 73 år bakåt i tiden.

Det var när jag fick se denna klipphäll, där pappa lärde mig fiska.

Bakgrunden var att Sture i Arbetsro hade köpt ett metspö. Ett bambuspö och ett sådant där äggformat röd/vitt flöte med en fjäder, på reven. Jag påpekade för pappa det fanns att köpa hos lanthandlare Karlson.

Pappa lovade att Ove och jag skulle få metspön och att han skulle lära oss att fiska.

Så kom den söndag det skulle ske.

Pappa gick ut i skogen och skar ned ett par lämpliga vidjor, som han förklarade skulle fungera bra som spön. Så tog han mammas björntråd och gjorde revar. Mamma bistod också med ett par korkar.  De fixades till som flöten. Men metkrokar hade han köpt.

Ute i komposten fick vi gräva fram maskar, som vi lade i en glasburk.

Och så var det dags att vandra iväg ca 2½ km in i skogen till Åkersjön.

Väl där gick vi till ”fel” sida av sjön för att pappa tyckte det var bättre att fiska därifrån. Eftersom jag var ”stor” koncentrerade sig pappa på att hjälpa Ove med fiskandet. Och efter ett tag drog Ove och pappa upp en fisk och sen en till. Det var också allt vi fick, innan vi gick hem.

Jag måste tillstå att jag inte delade Oves och pappas glädje över att ha fått fisk. Och hemvägen kändes mycket lång.

Behöver jag säga att jag inte använde fiskeutrustningen mer. Och att jag för resten av mitt liv haft väldigt svårt för fiske.

Men tro nu inte att jag är bitter på pappa för detta. Han var underbar, och lärde mig (med mammas benägna bistånd) hur man klarar sig bra här i livet även om man inte har obegränsat med pengar.

Tack Alfred Nobel, Robert Allen Zimmerman och Peter Handke

Tack vare er lever diskussionen och Nobelpriset kvar. Och de boende på Ekdalagården får en dag med glans och elegans.

I entrén välkomnas man av detta tjusiga par.

En titt in i samlingssalen visar förberedelserna för ”Nobelmiddagen”.

Men som alla förstår så är det personalen som skall tackas. De som klär upp sig själva, klär upp de boende, dukar upp så fint och lagar en trerätters måltid för detta evenemang.

Carpe Diem

Som omväxling till alla magsura inlägg. En gammal goding som åter dök upp i flödet.

Nu med något sämre bildkvalitet, men samma innebörd.

En påminnelse om att jag inte skall missa vattenpölen, när jag ser den.

Det måste bara sägas!

Det gäller personalen på Ekdalagården.

I helgen när jag kom ner till Ekdalagården kommer det en yngling framrusande och låser upp Ingrids rum. Jag tackade naturligtvis och tog en promenad med Ingrid. Väl åter till Hagen, kommer han åter fram och låser upp rummet. Jag hälsade artigt och frågade om han jobbade tillfälligt. Nej, svarade han glatt, han hade fått ett schema. Så berättade han att han varit på avdelningen för två år sedan. Så han kände till Ingrid och mig.

Jag framförde då att jag var så glad för att Ingrid är så trygg i sitt boende. Ja, svarade han, hon är oftast solig och glad, som hon var också för två år sedan. Kanske, tillade han, har talet blivit lite sämre.

Då började jag nästan gråta. Här står en ung grabb och har koll på de boende han jobbat med för två år sedan! Vilket engagemang!

Vid närmre eftertanke så är det ju samma engagemang som den ordinarie personalen visar i sin dagliga gärning.

Jag kan bara säga TACK till er alla för den fina vård Ingrid får. Och för det fina bemötande som jag får.

Det gör livet lättare att leva.

Vad jag saknar Hans Rosling

Tänk, för bara några år sedan gick alla kurvor åt rätt håll.

  • Barnafödandet gick nedåt.
  • 80 % av alla barn blev vaccinerade.
Därmed har barnadödligheten gått nedåt och medellivslängden ökat.
  • .Flickor fick näst intill lika mycket utbildning som pojkar.
  • Skillnaden mellan fattiga och rika krympte och alla fick det bättre ekonomiskt.
  • Antal personer som omkom i krig och naturkatastrofer minskade drastiskt.

Och dessa framgångar beror på en ekonomisk utveckling. Somliga kallar det tillväxt.

Ja man skulle kunna sammanfatta det som mina söner säger: ”Pappa, ingenting var bättre förr”.

Diagrammen är baserade på fakta. Fakta som allt för många inte är medvetna om. Speciellt inte journalister, dokumentärfilmare och politiker. Ja inte ens FN:s makthavare själva har ett grepp om hur världen utvecklats.

Till dessa hör Skavlan, som inte ens ville lyssna på Steven Pinker. Han förminskade honom genom att prata om hans hår och vad folk tyckte om honom och hans fru. Och när Steven Pinker mycket summariskt fick fram sitt budskap, bollade Skavlan snabbt över till Michael Moore, som fick avfärda dessa fakta som lögn.

Tack och lov lever Hans Roslings verk kvar och förvaltas av Ola Rosling och Gapminder.

Tack Ola, fortsätt kämpa på mot okunskapen.

Diagrammen är tagna ur dessa båda videor.

Glad Påsk 2019

Påsken är redan här. Det var inte längesedan den var långt borta.

Det känns som om någon räknat fel. Ångesten kommer krypande.

Av en vän fick jag formlerna för att räkna själv. ”Tacka påsken för matematiken!”Kanske bäst att kolla.

I verkligheten har påsken har redan inletts, så här långt fram på Skärtorsdagen.

Wikipedia: ”Skärtorsdagen är en kristen högtidsdag som infaller torsdagen före påsk, dagen efter dymmelonsdagen, före långfredagen, i stilla veckan (2019 innebär detta den 18 april)”.

Långfredag kommer många ihåg som dagen då man inte fick göra någonting. Affärer, biografer, ja allt var stängt. Min pappa hade ingen ångest för det. Även om han inte gick till smedjan den dagen. Men han var fullt sysselsatta hemma, med huset och trädgården.

I dagens DI har Anders Hansen för övrigt en krönika om ångest. ”Ångesten gjorde oss till överlevare”

”Men det har aldrig funnits ett evolutionstryck att skapa lyckliga Homo sapiens, av den enkla anledningen att deras chanser att överleva inte har varit särskilt goda. Poängen är alltså att vi människor aldrig utvecklats för att må bra, utan för att överleva och föra våra gener vidare…”

Men mot slutet ger han hopp: Men låt inte tanken att ångest och depressioner är lika naturliga som hosta få dig att slå igen tidningen i desperation! Naturen dömer oss inte till olycka. Forskningen visar att det finns några saker som får nästan alla att må bra. Att prioritera sin sömn, motionera, utsätta sig för lagom med stress och ha ”riktiga” sociala kontakter – ansikte mot ansikte – hör till dessa…”

Därför vill jag tacka Er alla, släkt och vänner, som får mig att må bra. Och önska en Glad Påsk. Men framför allt att ni också skall må bra.

Jag hoppas att denna klassiska video stör inte någons allvarligare känslor inför Påsk.

Och Påskdekorationerna är klara ”Tips från en annan vän.”