Sunda kroppens söndag

Rolf Ekman, professor vid Göteborgs universitet:

Din hjärna går aldrig i pension

I sitt föredrag framhöll Ekman att man kan göra mycket själv för att bevara  och utveckla sin hjärna, även efter pensionsdags.

Bland annat betonade Ekman att sömnen är viktig och att man skall tänka på något ”bra” innan man somnar.

Jag kan lova att genom att läsa Tage Danielssons POSTILLA (1965), somnar man med ett leende på läpparna. Efter att ha legat och gapskrattat.

Texterna där Tage Danielsson häcklar 60-talet, ger en bild med hög igenkänningsfaktor. Det fascinerande är att betraktelserna har en så stor  aktualitet än i dag. Nästan som om ingenting har förändrats.

En av fördelarna med att flytta är att man hittar pärlor som denna bok.

Ännu ett smakprov.

 

img_0002

img_0001

img.

Hittar du inte boken hemma är det värt ett besök på biblioteket.

 

Stress, stress, stress

Rubrikerna vittnar om att samhället har blivit så människofientligt. Kraven är så stora. Allting skall gå så fort och man skall hinna så mycket på både arbetstid och fritid.

Det måste åtgärdas. Vi måste stanna upp och tänka efter!

.

img

.

Jaså! Var det för ett halvt sekel sedan Tage Danielsson skrev denna text?

Jag som fått uppfattningen att stressen i samhället var något nytt !

Första stenen

En bok av Gunnel Dahlqvist

Jag blev nyfiken på boken av tre anledningar:

  1. Det är min svågers mor (Alma) och mormor (Tekla), som är huvudpersoner i berättelsen.
  2. Författaren, Gunnel Dahqvist är min svågers syster.
  3. Min mamma kom också från Bohuslän och hade en likartad uppväxtmiljö.

Nu framstår det som att ett fjärde skäl var väl så viktigt.

4. Det är en fängslande och bra bok om hur livet kunde gestalta sig i Sverige för hundra år sedan.

Första stenen9789187669491 (371x640)

Jag kan inte formulera mig bättre än Katrine Hamoris beskrivning på baksidan av boken:

”Ett fullödigt romanbygge som ger begreppet kvinnohistoria en ny dimension. Här finns stråk av Ivar Lo Johansson, Moa Martinsson och Vilhelm Moberg – men likväl är det en högst personlig och egen berättelse om kvinnors liv för inte mycket mer än hundra år sen.

Tekla Wickström stiger genast fram ur sidorna... (Läs fortsättningen).

Ivar Lo Johansson, Moa Martinsson och Vilhelm Moberg var de författare som min mamma läste. Jag förstod att det var något speciellt med Ivar Lo Johanssons ”Bara en mor”.

När jag börjat läsa kunde jag inte lägga ifrån mig FÖRSTA STENEN, förrän den var utläst. Texten är rapp och varje mening upptar inte mer än en rad.

Gunnel Dahlqvist genomför tillsammans med sin man Kjell, författarbesök med dragspel och visor.

Läs också en intervju med Gunnel i Vulkan.

Slutklämmen på ”baksidan”:

Förhoppningsvis kommer boken att nå många läsare – och därmed ge en viktig inblick i en enskild kvinnas levnadsöde – ett öde som hon sannolikt delade med många arma medsystrar