Vad passar väl bättre i dag än att sammanfatta den gångna veckan.
På grund av pandemin har besöken hos släktingarna på ostkusten uteblivit under några år. Detta åtgärdades nu genom att i Källvik, på Åkerholm och på Äppleudden sitta ner och summera vad som hänt i livet sedan sist. Underbart att se och höra. Underbara, jordnära människor.
Vi har ”turistat” i Västervik, Oskarshamn, Kalmar, Boda och Älmhult, och i stor grad undvikit de stora vägarna.
Vi har stått på underbara ställplatser med vattenspegel, ofta badvänligt och med lugn och ro.
I Gamleby stod vi vid den gamla silon på en lugn och fin plats.
Revsudden bjöd på fina vyer, men otäckt kallt vatten.
På Stenshult kände vi oss välkomna, även om stället ligger mitt ute i skogen. (Som dörrhandtag duger ett hammarskaft bra).
I gengäld bjöd det på en fin skogspromenad och en svampstuvning på Karl Johan till middagen.
Åter på västkusten hamnade vi i Grötvik. Lite mer kommersialiserat, men lugnt på natten och fina bad.
Åkerholm
Godsets smedja har med hjälp från Riksantikvarieämbetet renoverats enligt alla konstens regler (Ett tjockt kompendium med bestämmelser).
Smedjans hjärta, ässjan, med bälgen till vänster, och städet på en stubbe.
En pelarborrmaskin av den typ som min pappa brukade i sin smedja fram till han pensionerades 1976. Då flyttade han med sig den hem till sin pensionärsverkstad.
En kanske ännu äldre maskin. Handdriven tränavare?
Gamleby – Västervik
Vi fick tillfälle att köra den som av många kallas ”Sveriges vackraste väg”, ”Norrlandsvägen, i båda riktningarna.
.
Det är svårt att stanna för fototillfällen, så vägen bör upplevas IRL. Den går även att cykla, även om jag inte rekommenderar det.
Västervik
Vi fick långa promenader och bad ute på Gränsö naturreservat. Definitivt värt ett besök då man är i trakten.
Den gamla staden, kyrkan och Båtsmansstugorna är ett ”måste se”. Men det är svårt att frigöra sig från aningarna om hur livet verkligen tedde sig i stugorna på 1700-talet, i jämförelse med dagens romantiserande inramning.
Huvudnumret i Västervik är utställningen på Västerviks Museum om dykningarna på vraket ”VASA-
KUNGARNAS SKEPP, MARS” . Ett skrytbygge som sjönk redan andra dagen i tjänst. MARS, MAKALÖS.
Utställningen kompletteras succesivt. Den senaste innovationen är ett VR – program där man med VR-glasögon och manöverhandtag kan utforska vraket på egen hand. Det var så realistiskt att jag kände av kylan i det omgivande vattnet.
Uppbyggda interiörer.
Delar av bärgade bottenstockar och spant.
För den som är det minsta intresserad av fartyg och av samhällsutveckling är utställningen guld.
Oskarshamn
Målet var Döderhultarmuseet. Dessa figurer kan man titta på gång på gång och alltid se nya uttryck.
Intressant också att läsa/höra historien om Axel Petersson – ”Döderhultarn”.
Som bonus fick vi se Sjöfartsmuseet. En mängd modeller ger en spännande inblick i sjöfartens utveckling i Oskarshamnsregionen.
Kalmar
Målet var Kalmar museum och utställningen Regalskeppet KRONAN, En fascinerande historia.
Ett sekel efter fiaskot med MARS, trampar man samma väg med ännu ett skrytbygge KRONAN. Genom att tillsätta ledning på grund av nepotism och inte på grund av meriter, är manegen för ännu en katastrof krattad. I sanning ett ödesdigert sätt att styra samhället, aktuellt även i våra dagar.
Även här fick vi bonus i form av utställningen om Rugstorparn, Helge Carlsson. Rugstorparn, samtida med Döderhultarn, skar en mängd skulpturer av mer eller mindre kända Kalmarbor, allt från landshövding Falk till den lille mannen på gatan.
I det sammanhanget kan man också nämna:
.
Boda
Boda glasbruk grundades 1864 och har de senaste åren haft flera kriser. Bruket är nu omvandlat till The Glass Factory
Utställningarna rymmer många fina hantverk och biografier av de konstnärer som verkat där.
En flock flamingos.
Eller pingviner.
Råshult
Carl von Linnés födelseort, Sveriges tionde kulturreservat. Råshult inbjuder till en fantastisk tidsresa tillbaka till 1700 talets landskap och trädgårdar. Här kan man förutom att titta in i Linnéstugan, vandra runt och titta på trädgårdsodlingarna också ta en kortare eller längre promenad i ett typiskt svenskt landskap. Underskönt.
”Livet går vidare”-
Älmhult
I Älmhult var målet IKEA Museum. Som IKEA själva uttrycker det: IKEA Museum är ett måste för alla som är nyfikna på IKEA. Nyfikna på vår historia och design och på hur grundaren Ingvar Kamprad, från lilla byn Agunnaryd, byggde upp dagens globala varumärke.
För mig, som under hela mitt vuxna liv haft IKEA som källa till förnyelse i hemmet, var det kanske inga nyheter. Men väl en upprymdhet i att bli påmind om ”hur det en gång var”.
För att vara rättvis visades dock några nyheter för ”compact living”, vilket i IKEA-tappning kallas Existens maximum – stora idéer för små ytor, med flera eleganta lösningar.
Ja och så fick jag klart för mig att IKEA-katalogen gått i graven. So bad.
Experience the power of a bookbook™
När vi ändå tittar på IKEA så har de fått utstå en hel del, (kanske kärleksfulla) skämt. Som till exempel: New IKEA Uppleva Is A SNAP To Assemble! | CONAN on TBS
,
Halmstad
Ytterligare trevligt möte med släktingar, innan vi for hemåt. Det blev att stanna vid badet i Ugglarp för att lyssna på straffsparksläggningen i matchen mot USA.
Därefter hem innan regnet HANS kom över oss.
Som sagt, det blev en tidsresa, tillbaka till 1500-talet i Västervik och succesivt framåt, med en grundlig genomgång av de senaste 100 åren på IKEA och en uppdatering av nutid genom möten med släkten.
BOV 
Hej Bengt.Tack för ett trevligt reportage. I Västerviks skärgård var jag som barn med mina föräldrar och hyrde ett rött hus på Sladö. Fiskaren som vi hyrde av hämtade oss i Västervik med sin öppna ekbåt med tändkulemotor.Det var som att komma tillbaka i tiden men underbart,Då vi fått barn hyrde vi på Hasselö i Västerviks skärgård och de fick uppleva samma sak 1973. Det är en orörd natur där ute med djur och vackra ängar. mvh leif