En kopp?

Så löd frågan kvart i tio och kvart i tre.

1962 började jag på ett stort byggföretag och i oktober flyttade vi in i splitt nya lokaler. Vi besatte vångarna 5-8. Endast i våning 8, där arkitekterna satt, fanns fikarum inritat.

.

Så under 15 år serverades vi kaffe på rummet, av killarna från Kafé Värmland. På så vis behövde inte kaffedrickandet menligt störa produktionen.

  1. Muggen var lätt att skölja ur och ta hem för återanvändning.
  2. Plastskeden var ju oanvänd,så den gick att lagra upp, tills hemmaförrådet var fullt. Då bad jag helt enkelt att slippa skeden.
  3. Sockerbitarna användes till vin- och sylttillverkning.
  4. Servetten kunde oftast återanvändas och…
  5. Pappersassietterna växte i hemmaförrådet.

Under 70-80-talen använde vi flitigt dessa assietter i båten på våra seglingar. Många av dem användes flera gånger.

När vi 2012 skaffade husbil hade vi fortfarande assietter så att vi kunde fortsätta äta på dessa. Precis som i båten passade de utmärkt i storlek för den begränsade bordsytan.

Nu, efter åtta års husbilsåkande, måste jag tyvärr meddela att TALLRIKARNA ÄR SLUT. (Ja, jag har sparat två exemplar till montern).

Och jag kan garantera att inget av detta engångsmaterial har hamnat i Stilla Havet.

Annonser

INTERNATIONELLA KVINNODAGEN

Tidningar och radio är fyllda med artiklar om kvinnor och kvinnors rättigheter. Som vanligt lyser Alice Teodorescus krönika i GP klarast.

Att i det sammanhanget lägga till något är inte möjligt. Men jag vill ändå plocka fram ett (eller några) kvinnoöden, som visar hur det kunde vara för bara 100 år sedan. Emilia är min hustru Ingrids mormor. Men jag tror att bilden av Emilia är typisk för många svenska familjer, vid denna tid.

Detta är alltså en högst privat historia, men jag tror att den trots det är ganska allmän.

”De fick barnen: Martin (1905), Astrid (1906), Henry och Anna (1908). Deras mor Gerda Sofia Emilia dog en vecka efter tvillingfödseln och Karl stod ensam med två nyfödda barn, en tvååring och en treåring.
Emilias syster Gerda födde 1902-1918 nio barn, varav två dog inom en månad från födseln.
Emilia själv födde 1898-1921 tio barn varav två dog vid födelsen, Anna dog vid 18 års ålder och Gunnar blev sju år. Han dog 20 dagar efter det att Elsa-Greta fötts . ”

En bild av Emilia

För övrigt skrev jag vad jag tycker om detta i inlägget RESPEKT – VARJE DAG!

Det lutar åt att jag måste hålla med pojkarna när de säger: ”Pappa, INGENTING var bättre förr”.

Rekordförsök

På dagen 55 år sedan Jonny Nilsson vann olympiskt guld på 10 000 meter.

Med ett års förberedelser och nyslipade skridskor tänkte jag testa tiden på 10.000 meter.

Åby Bandybana 2019-02-07

Redan efter ett par varv kände jag att det inte skulle bli något rekord. Ismakarna hade misslyckats totalt med underlaget. Isen kändes som margarin och dessutom blåste det motvind på båda långsidorna. Men att ge upp fanns ju inte på kartan, så efter 57:38 var milen avklarad. Så ni förstår vilka vidriga förhållanden det var. (Jonnys tid i Innsbruck var 15.50,1).

Jonny gav oss alla, då det begav sig, härliga stunder framför radion, då vi spänt följde varvtiderna. I dag kunde jag läsa att Jonny går sin tuffaste match hittills. Och jag är åter åskådare utan att kunna påverka kampen. Men önskar att jag kunde heja fram honom till en seger.

Och jag inser att det är en ynnest att kunna ge mig ut och åka skridskor. Och att det i brist på sjöis finns en nyspolad bana att åka på.

Julkort 2018

Ingrid har nu bott på Ekdalagården i 3 1/2 år. Hon vet inte av någon annan tillvaro. Hon blir till och med orolig när hon kommer utanför dörrarna. Hon känner igen mig  när jag kommer, och har då en massa saker att ”prata” om även om jag inte förstår vad hon säger.

Jag kan inte nog tacka den personal som ser till henne dygnet runt. De delar med sig av värme och omtänksamhet.

Själv har jag turen att vara frisk. Jag kan motionera, resa och njuta av att umgås med familj och vänner.

Lika tacksam, som jag är för att Ingrid är omgiven av underbar personal, lika tacksam är jag över att ha er alla kring mig. Det gör livet värt att leva.

Till personalen på Ekdalagården

Den 10 december kom jag lite sent på eftermiddagen ner till Ekdalagården. Till min överraskning var samlingssalen fylld med folk. Borden var festligt dukade med vikta servetter, finaste porslinet och kandelabrar. Ja det var en riktig NOBELFEST.

Och där sitter Ingrid med fina svarta byxor, den fina vita blusen med guldbroderier och en liten väst. Håret var nytvättat och hela hon sken som solen.

Det var pur lycka som for genom mig.

Tack alla ni för att ni tar så väl hand om Ingrid. Nobelfesten var inte något undantag. Tillvaron på Ekdalagården är fylld med händelser som ger avbrott i vardagen. Men även vardagen, i sig, innebär mycket leenden, småprat och kramar. Och även jag känner av värmen som strömmar mot mig när jag hälsar på Ingrid.

Ingrid vet inte om någon annan tillvaro än den på Ekdalagården, så efter 3 ½ år saknar hon inte livet utanför.

Det är därför så underbart att se henne glad och nöjd.

Navigare necesse est

Äntligen, ropar de vrakletare som i decennier sökt efter kapten Cooks HMS Endeavour, ett av världens mest kända fartyg.

250 år efter att Cook angjorde Australien tror man att vraket hittats vid Goat Island utanför Rhode Island.

Fartyget såldes efter Cooks resa 1768-1771 till ett privat företag och döptes om till Lord Sandwich. Under revolutionskriget sänktes Lord Sandwich 1778 tillsammans med 12 andra fartyg utanför Newport för att förhindra en annalkande fransk armada.

5061F96D00000578-6183283-Pictured_a_replica_of_the_HMS_Endeavour_The_HMS_Endeavour_is_one-a-16_1537329783547 (1)

MailOnline: Pictured, a replica of the HMS Endeavour. The HMS Endeavour is one of the most famous ships in naval history and was used for Captain Cook’s discovery of the East Coast of Australia in 1770

.

Redan på eftermiddagen kommer NATEGO med den tråkiga nyheten:

No, Captain Cook’s Ship Hasn’t Been Found Yet

What we know and don’t know about the wreck of the H.M.B. Endeavour.

 

Detta visar i alla fall att intresset för segling och båtar är outtömligt. Och vilken spänning det ligger i att vinna slaget om historien. Sökandet fortsätter.

.

Redan för 3500 år sedan måste segling ha varit det allt överskuggande intresset, åtminstone här i Bohuslän.

Vid besök i Tanum kunde jag konstatera att det var båtar på varenda häll.

Båt tanum

Bild från Vitlycke muséums hemsida.

Arkeologer uppskattar att 10 000 skepp är inristade på hällarna i Bohuslän. Jämfört med antalet spjutkastare och bågskyttar, måste just segling varit den största sporten redan för 3500 år sedan. Detta är ett arv att vårda.

.

Navigare necesse est

Det var ett stort ansvar som vilade på oss att föra detta urgamla arv vidare.

Då måste man börja redan när barnen är små. Vaddera väggarna i förpiken och sätt på en hjälm, så får de lära sig att vara på sjön. Det gällde i tur och ordning Niklas och Mattias.

Niklas 10 månIMG_4465

 

Niklas ca 10 månader.

Så blev de ju duktiga seglare också.

Veckans flöde på Facebook borgar ju för att seglingen utvecklas även i nästa generation.

.

Så nu är det bara att koppla av. Och väl på hemmet kan jag ju fortsätta navigera.

14705902_1102913793161394_9190624009410418955_n

 

NIMBY

Eller är det detta som kallas rättvisa, jämlikhet, jämställdhet, lika för alla eller likabehandling?

.

10 miljoner tittare!

På något sätt påminner det mig om när vi i början av 60-talet sjösatte vår segeljulle för första gången.

Genast sa Ingrid: -”Det ser ut som ett hål där framme, det bara forsar in”.

-”Det är en träbåt, den tätnar”, svarade jag som den mer båtvane av oss.

Resultatet var att vi fick sova över i båtskjulet, och ösa med jämna (täta) mellanrum hela natten.  Och på morgonen fick vi hjälp att ta upp båten och konstatera att Ingrid hade rätt. (Och det visade sig också med tiden att det inte var så ovanligt). Det var ett hål, stort som en tändsticksask vid förstäven.